När man inte har tillräckligt med tid

Ibland måste jag säga det till mig själv om och om igen. Jag har tid. Jag har lika mycket tid som alla andra. Det är det enda som faktiskt är sant. Alla som säger "jag har inte tid" har så fel. Om man tänker efter är det exakt just det vi alla har. Vi har tid, alla har exakt lika mycket tid; exakt 24 timmar per dygn, 30, eller 31 dagar varje månad, 365 dagar om året. Det är vad alla har, förutom i februari då. Det som vore mer med sanningen att göra vore att säga "det där tänker jag inte lägga min tid på". Det låter väldigt taskigt, men det är mer sant än "jag har inte tid". Jag brukar tänka det när någon säger till mig att hen inte har tid. Framför allt när det är mina barn som säger att de "inte har tid" att plocka undan efter sig, diska, tvätta eller städa.

Hur får vi tid?

Hur ska vi göra när det är så många saker som vi borde prioritera under den tid som vi alla har? Ja, du ser, det är det vi måste med den tid som vi har; prioritera. Sortera. Välja. Vad av allt som borde göras sak vi göra? Vad är viktigt? Att leva är ganska så dyrt, åtminstone i våra storstäder. Så vi prioriterar oftast jobbet, för det är därifrån vi får vår lön. Så efter det då? De flesta skulle säga familjen. Våra barn, vår sambo, fru, make och så vidare. Åtminstone kommer hem och städning längst ner på prioriteringslistan. Vilken tur att man kan leja bort städning till exempel när man flyttar i Stockholm. Man kan be någon annan hämta ens barn på dagis, i skolan, laga ens middag, tvätta ens fönster och städa hos ens gamla föräldrar, så vi kan prioritera sådant som är viktigt för oss; jobbet, familjen och vårt välmående. Ha en härlig helg nu! Det ska jag ha!

28 okt 2017