Låt mig citera den långa titeln på ett EU-projekt vi är partner i: Value creation by design: Analysing and measuring design as a user-centred innovation tool and as an economic factor of production (€Design)

Låter det konstigt att mäta designens effekt som en ekonomisk faktor av produktion – och vad betyder det egentligen för de enskilda företagen och aggregerat till nationell nivå?

Både tjänster och varor är del av företagens produktionsprocesser, bara lite olika i sin utformning när de möter användaren. För att näringslivet ska kunna lyfta sin innovationsförmåga krävs nya grepp. Både EU-kommissionen och OECD har uppmärksammat att design är ett av dessa nya grepp som kan användas. Att kunna mäta effekten av design gör verktyget ännu skarpare!

Om Sverige tillsammans med övriga EU-länderna ska kunna konkurrera på den globala marknad vi är del av, och med tillräckligt stor kraft skapa ett hållbart framtida samhälle, måste vi finna nya sätt att lösa de utmaningar som vi står inför. Design är en stark drivkraft som rätt använd skapar mervärden för användarna både i innovationsarbetet och i de tjänster och varor som når marknaden. Men hur veta och går det att mäta?

För att mäta vilka resurser som behövs för en designaktivitet (input), för det resultat som skapas i form av varor och tjänster (output) och effekten på verksamheten (outcome) krävs att man kan kvantifiera organisationens aktiviteter i dess olika utvecklingsstadier. Att bara mäta input i form av pengar eller designtimmar ger inga svar på om det hade effekt på företagets resultat. Att definiera vad resultatet av insatsen blev ger en vägledning om vad som gjorts, men inte om det var lönsamt. Först när dessa två blir del i ett större sammanhang, där effekten kan mätas i form av bland annat lönsamhet, marknadsandelar, kundnytta, goodwill och varumärkesbyggande, kan den verkliga nyttan av design synliggöras.

Det blir då också uppenbart att när kunden möter företagens erbjudande skapas den verkliga användarnyttan. Designens betydelse är störst i utvecklings- och marknadsfaserna.

I själva produktionsfasen är användarnyttan och designinsatserna relativt sett låga. Därför är det viktigt att kunna mäta hur tidiga designaktiviteter relaterar till den uppnådda marknadseffekten. När design används framgångsrikt skapas nytta för användarna. Detta skapar också större värden för företagen och bidrar till ett mer innovativt Sverige.

Vi vet att företag som använder design på strategisk nivå, som innovationsdrivande process, är mer innovativa, exporterar mer och har högre lönsamhet. Därför är det viktigt att mäta design!

Efter tre dagar i Bryssel – djupt engagerad i EU-kommissionens vindlingar och korridorer inser man att inget som sker i dessa byggnader är varken enkelt eller lätt att förstå.  Att hitta rätt i djungeln av direktorat, program och projekt kräver insikt, förståelse och tålamod. Det innehåller alla delar av en bra deckare med strategier och intriger, taktik och utspel och en organisation som kan mala ner den starkaste entusiasten. Men det är inte detta som jag engagerat mig i utan hur design kan vara en del av innovationssystemet för att bygga ett starkare och mer konkurrenskraftigt Europa. Att kommissionen ser fördelar med att hitta nya vägar för att släppa lös kreativiteten och hitta nya sätt att frigöra kraft i innovationsprocesserna är tydligt. Att man inte varken vet hur eller har jobbat med design speciellt länge är också tydligt. Man vet helt enkelt inte hur man ska förhålla sig till det. Men intresset finns och ambitionen är stor att skapa symbolprojekt som kan visualisera effekten av design. Kommissionen behöver en samtalspart och är i desperat behov av att visa upp vad som kan åstadkommas för att hitta nya vägar till ökad konkurrenskraft.

BEDA (Bureau of European Design Associations) som enda europeiska designorganisation kan vara just detta bollplank som kommissionen behöver. Det gäller att vara på plats, att lobba för effekten av vad design kan åstadkomma och återkoppla till nationella och regionala myndigheter såväl som designorganisationer. Att vara en stark part i Bryssel kan tyckas långt från den dagliga verksamheten i medlemsländerna men när ramprogram skapas och andra utlysningar formuleras gäller det att vara på plats för att få upp design på agendan. Här läggs grunden och möjligheter för att företag ska kunna växa, nya jobb bli till och den offentliga sektorn bli mer anpassad till användarna.

BEDA som representerar ett fyrtiotal designorganisationer i Europa har som mål att lyfta design på EU-kommissionens agenda och att skapa bättre förutsättningar för medlemmarna att bli konkurrenskraftiga både inom den privata och offentliga sektorn. Kommissionen ser design som en katalysator.  De har därför finansierat ”the European Design Innovation Initiative” (EDII), en flerårig satsning, med ett ”Leadership Board” och tillhörande sekretariat på Aalto universitetet i Helsingfors. Leadership Board har med sina 15 internationella medlemmar arbetat fram ett förslag, ”Design for Growth and Prosperity”, till hur design kan bidra till tillväxt och välstånd och hur design kan skapa en hävstång i utvecklingen. Detta är det hittills viktigaste designdokumentet skapat i EU Kommissionens historia. I samklang med detta och inom ramen för EDII har kommissionen också gjort en utlysning på ca € 6M för att delfinansiera sex fleråriga forsknings och utvecklingsprojekt. SVID medverkar i ett av dessa där syftet är att mäta designens roll i innovationsprocessen. Tillsammans skapar dessa projekt ett starkt budskap men ändå så bräckligt. Det blir inte bättre än den presentation eller rapport som läggs fram – varje slutsats, varje ord, varje bild måste tydliggöra kraften i design och vid minsta felskär läggs frågan åt sidan. Därför är det extra viktigt att vara närvarande, att vara tydlig och att fortsätta!

Inom det privata näringslivet har man lång erfarenhet av att arbeta med olika metoder för att hitta kundens behov och önskemål. Metoderna har naturligtvis skiftat och självklart varit olika framgångsrika. Inom den offentliga sektorn har de kreativa metoderna för att utveckla tjänster och produkter inte varit lika rikligt förekommande. De senaste åren har Handlingsplanen för de kulturella och kreativa näringarna givit eko bland landets regioner och alltfler har tagit fram strategiska handlingsplaner för hur man ska utveckla de kreativa krafterna i regionen. Under två dagar diskuteras nu kulturella och kreativa näringar på Generator-konferensen i Gävle. Under två dagar samlas regioner, kommuner, politiker och organisationer för att stärka sina kunskaper och skapa nätverk. Kulturutövarnas behov står till stor del i centrum, vilket troligtvis är en följd utav handlingsplanens syfte att stärka utövarna och branschen. Utgångspunkten är att man genom en starkare bransch och starkare utövare skapar ett starkare näringsliv. Tydligare kopplingar mellan näringsliv och kultur, mellan företag och konstnärer ger synergieffekter som är positiva för hela vårt samhälle. Nu när handlingsplanen sammanfattas kan näringsdepartementet presentera goda resultat. Statssekreterare Marita Ljung berättar att handlingsplanen har satt igång processer mellan kultur och näring som de tidigare inte sett. Det har höjt medvetenheten för kultur och kreativitet inom regeringen och myndigheter. På något sätt utgör nog ändå handlingsplanen och dess resultat en grundbult för att fortsätta arbetet. För det viktigaste måste väl ändå vara att se hur kreativa metoder kan få näringslivet att växa? Hur vi kan utveckla vår offentliga sektor genom att ge nya lösningar på gamla problem? Kan ni nu gå vidare och se vad som faktiskt skapar värde – hur vi skapar konkurrenskraft, både för regioner, kommuner, företag och organisationer?

Det är fantastiskt att se den entusiasm som ett nätverk och kunskapsspridning kan ge. Nya idéer föds och viktiga kontakter knyts som kan påverka utvecklingen framöver för många. Många brinner för sin sak och det är underbart. Men att utgångspunkterna ibland är olika är ganska tydligt. Vad pratar vi om egentligen? Vilka är de där kreatörerna och vad gör de egentligen? Kanske kan en förlösande faktor vara att inte ställa saker och ting mot varandra. Det är inte antingen eller, utan både och. Det handlar inte om kultur eller kreativitet. Kreativa utövare eller näringsliv. Det är tillsammans och både och. Ibland måste man kanske lyfta blicken och se till helheten för att inte fastna i förutbestämda stuprör. För att skapa attraktiva platser som människor vill resa till, bo i och arbeta i måste man skapa värde i samhället. Det handlar om att titta på behov, både uttalade och outtalade, för att skapa värdefulla platser och regioner. Här ingår naturligtvis ett rikt kulturliv. Men också förutsättningar för boende, ett utvecklande näringsliv, kanske en aktiv besöksnäring. Allt tillsammans skapar den attraktivitet som så många söker. Och för att nå dit måste vi sätta människan i centrum för utveckling, han eller hon som ska leva, bo och verka. Genom designmetodik kan vi utveckla tjänsten som samhället erbjuder sina medborgare – en tjänst som rätt utformat medför konkurrenskraft för alla, oavsett om vi pratar om utövare, näringsliv, regioner eller Sverige. Och för människorna som lever mitt i.

Efter att ha spenderat fyra dagar i Almedalen står det klart att det är två ord som lyfts fram oftare än andra: samverkan och innovation. Med den nya nationella innovationsstrategin som kommer i höst följer en rad varianter på ämnet – innovation och hälsa, innovation och besöksnäring, innovation och utbildning. Och många lyfter fram samverkan som nyckeln till framgång. Lite väl enkelt kan tyckas men ganska intressant ändå. I Almedalen samlas människor från alla branscher och områden under en vecka och interagerar. Här hittar man nya samarbeten, knyter nya kontakter och får nya infallsvinklar på gamla problem. Det är ett sammelsurium av röster och handskakningar, utbyte av visitkort och löften om kontakt efter semestrarna. Skeptikerna kanske säger att samverkan är ytterligare en floskel i den eviga floskelgeneratorn, medan det glittrar i ögonen på anhängarna som menar att det är nu som vi ska sluta snacka och börja arbeta tillsammans. Mindre prat, mer action. Och på något sätt är Almedalsveckan precis just det – startskottet på nya samarbeten.

Det pratas mycket om hälsa i Almedalen. Utmaningarna är stora och behovet av nya, kreativa metoder för att hitta lösningar är stort. Valfriheten inom vården skapar debatt och politiska förslag startar diskussioner om kvalitet och kostnader. Kanske kan vi med design skapa bättre produkter och tjänster inom vård och hälsa? I årets Sommardesignkontor arbetar studenter just nu med allt från stora nationella aktörer till småföretag för att på olika sätt förbättra människors hälsa. Några av kontoren tar sig an precis de stora hälsoutmaningarna som de pratar om här: psykiska hälsa på arbetsplatsen, psykisk ohälsa bland barn och unga, bristerna i samverkan inom vården och omsorgen, antibiotikaresistens och stödet till anhöriga med missbruksproblem. Ska bli oerhört spännande att se och visa upp resultaten i höst!

Viljan att vara unik kan ibland göra att branscher och organisationer bygger murar och segmenterar stuprör. De verkar desperat slåss för att få en särställning där ingen annan förstår eller kan påverka. Under ett seminarium här i Almedalen om kulturen som innovationsbärare blir det här nästan pinsamt tydligt. Att kulturen och konsten skulle se sig som entreprenöriella eller innovativa blir nästan som skällsord. Vissa försöker skapa en spricka mellan kulturen och näringslivet medan andra försöker brygga över den. Frågan från publiken om när konstnärerna och kulturfolket känner sig innovativa tas emot med skepsis från delar av panelen som menar att man måste använda andra ord inom den kulturella världen – innovation funkar inte. Nähäpp. Slutdiskuterat. Vi vill inte närma oss på era villkor, vill ni leka får ni komma in på vår planhalva, på våra villkor. Den mer innovationsvänliga delen av panelen menar att innovation inte på något sätt handlar om teknik utan om så mycket mer. Äpplen blandas med päron i diskussionen som följer och istället för att se till möjligheter blir skillnaderna på något sätt mer tydliga. Ännu ett kort seminarium är till ända utan att det viktigaste kommit fram tydligt nog – att allt egentligen handlar om att man måste utveckla utifrån användaren, oavsett vem den är eller vilka behov som finns. Att man sedan kallar sig för kulturen eller näringslivet kanske är en icke-fråga? Som tur är skapar seminariet sub-grupper efteråt och diskussionerna tar fart på allvar. Nu, precis nu startar samverkan – förhoppningsvis startskottet mot ett mer innovativt Sverige.

Idag drar Ungas idétåg igång! Under några veckor framöver kommer tåget besöka totalt 13 orter där besökare ska få inspiration och motivation att både bli innovatörer och entreprenörer. Det är Vinnova och Tillväxtverkets program Ungas innovationskraft som ligger till grund för turnén med målet att fler unga ska förverkliga sina idéer.

Så här såg det ut vid starten i Stockholm i morse. Kom förbi och prata om design! På varje stopp kommer det att finnas en designer med och svara på frågor kring hur man kan arbeta med design för att utveckla sin produkt eller tjänst. I Stockholm är det Gustav Müller Nord från designbyrån Howl och Zanna Rudh som välkomnar er!

Läs mer om turnéplan och annat på http://www.ungasinnovationskraft.se/

Missa inte försommarens stora händelse! 11-13 juni anordnar SVID tillsammans med Svensk Form och Arkitekturmuseet en designkryssning till Helsingfors, World Design Capital 2012. Vi vill samla designbranschen, näringsliv, organisationer och politiker på en resa fylld med seminarier, aktiviteter och underhållning. Missa inte chansen att nätverka och inspireras!

Självklart får våra medlemmar i Intressentföreningen för SVID rabatt på resan och betalar endast från 2 200 kr. Dessutom planerar vi ett VIP-arrangemang i Helsingfors för de medlemmar som vill! Om du inte redan är medlem i Intressentföreningen kan du läsa mer om förmåner och medlemskap på www.svid.se/intressentforeningen.

Mer information om kryssningen och hur du bokar biljetter hittar du på http://designkryssning.wordpress.com/. Häng med!

Vi är många som under åren har slitit vårt hår för att förstå hur vi så enkelt som möjligt ska söka föräldrapenning. Att VABa har blivit en administrativ kullerbytta och det gäller att hålla tungan rätt i mun så att alla blanketter blir rätt ifyllda, underskrivna och lagda på postlådan. Men sedan våren 2011 arbetar Försäkringskassan med Transformator Design för att utveckla tjänsterna mot målgruppen föräldrar. Nu utvecklar man tjänsterna närmre föräldrarna och under användarintervjuerna framkom en hel del nya insikter. Exempelvis pratar Försäkringskassan om förmåner medan föräldrarna ser föräldrapenningen som en rättighet… Kan spela roll för hur användaren ser på slutresultatet, helt klart.

Den 22 mars arrangerar SVID och Intressentföreningen för SVID ett seminarium på just temat Förmån eller rättighet – tjänstedesign i offentlig tjänst. Kom och var med och diskutera hur vi kan utveckla framtiden offentliga tjänster!

Det bubblar och sjuder inom designvärlden just nu. Frågan om ett designmuseum har funnits länge och många tappra har kämpat för sakens skull. Utredning på utredning läggs på bordet och försöker komma till botten med hur, vad och vem som ska samla och visa upp design, form och arkitektur.

Lotta Jonson skrev nyligen ett par artiklar i DN om vikten av ett designmuseum (27/12 och 7/2) och i senaste numret av tidningen Bruno ger Staffan Bengtsson sitt inlägg i debatten; Design Station Sthlm. Enligt Staffan Bengtsson skulle det nya Design Station Sthlm vara svaret på de tidigare obesvarade frågorna: Var? Hur? Vilka pengar? Men kanske har vi i hela den här diskussionen missat att enas om frågan Varför? Varför ska vi ha ett designmuseum? För att turisterna ska ha något att titta på när de kommer till Stockholm? Ett skäl gott nog men det kanske behövs något mer? En mötesplats, en plattform, ett utrymme för diskussion och debatt? Inte för att visa upp prylar och möbler utan för att visa upp vad design som process faktiskt kan åstadkomma. För människan, samhället och näringslivet. Om vi inte var överrens om eller förstod vad Arkitekturmuseets uppdrag att vara mötesplats för arkitektur, form och design faktiskt innebär så är det svårt att säga om mötesplatsen fungerar. Kanske, om man utgår ifrån Arkitekturmuseets övriga uppdrag. Kanske inte, om man söker något annat.

Designprocessen innebär att man sätter människan i centrum för utveckling. Både uttalade och outtalade behov ska ligga till grund för lösningen. Kanske ska vi leva som vi lär och ställa oss frågan varför? Och för vem ska vi ha en mötesplats för designfrågor? Vems behov ska tas tillvara? En mötesplats på Kungsholmen som Staffan Bengtsson föreslår låter jättebra. Men det är inte huset som är det viktiga, det är vad vi fyller det med.

Vi har märkt att vi har så mycket att prata om! Nu öppnar vi SVID-bloggen där vi på SVID bloggar om saker som händer runt oss, i designbranschen och i samhället i stort. Häng med!